OFF

Invictus

Posted On torsdag, november 3rd, 2011 By admin


Invictus

Vad är Invictus?
Invictus stammar från Romartiden, från den tiden då Camarillan enade de Besläktade. Enligt Invictus var det de som steg upp ur askan från kaoset som följde och inrättade ordning, maskerad och kontinuitet. Och så är det, de flesta titlar man använder inom de Besläktades värld, regler och kutym kommer från Invictus, det är en tyngd av inflytande som är svårt att bortse ifrån. Genom historien har Invictus alltid varit där, på ett sätt eller ett annat, de var först och kommer vara de sista att lämna.

Konflikter
Vanlig simpel våldsverkan går inte för sig inom Invictus. Sedan långa tider har Besläktade inom förbundet rett ut sina konflikter med skiljedomare, vanligt simpelt baktalande och gryningsräder. Om man inte lyckas att som gentlemän (skall inte tolkas som att det är begränsat till män) komma överens går man till duell. Det här har man gemensamt med delar inom Ordo Dracul. Inom Invictus i Skandinavien nyttjar man den iriska Code Duello, med självklara modifikationer för att passa Besläktade. Det går till exempel inte an att mötas i gryningen. Lagmannen har ingen rätt att invända eller avbryta, med mer än att påpeka om platsen är illa vald. Invictus har flera lokaler och även marker som passar väl för att göra upp, Gelikar emellan och det är också där man brukar göra upp. Alla restriktioner från att orsaka en Besläktads för tidiga frånfälle är givetvis undantagna i duellsituationen.
Man får självfallet säga nej till att göra upp i en duell, man är då att betraktas som en usling och en tölp i alla sociala sammanhang.

Hur spelar man Invictus?
Det handlar om makt. Makt, kontroll och inflytande. Många andra förbund, individer och organisationer kan hävdas ha samma mål, men Invictus slår dem alla på fingrarna i att precis allt, dygnet runt, världen runt, året runt, handlar allt om att skaffa mer makt, bygga makt, konsolidera makt. Och det är en kontroll och inflytande som inte har något syfte i sig, annat än att just anskaffa ännu mer makt.
Så Invictus är med andra ord tråkiga? Ja och nej. Det beror på. För en yngling kan det vara nog så påfrestande att hamna längst ned i ett groteskt spindelnät av inflytanden, beroenden och tjänster i alla riktningar och höjder, men samtidigt är det en enorm utmaning att karva ut någonting litet som man kan kalla sitt eget. Du har säkert någon resurs eller liknande du kan bygga på, någon insikt, någon talang. Många gånger kan det handla om någonting så mondänt som att kunna hantera en dator och på ett begripligt sätt förklara resultaten för en Äldre, som fortfarande tycker att ångkraften är en skrämmande nymodighet. Det gäller att visa underdånighet, men inte på ett sätt som gör att man kan köra rakt över dig. Det gäller att veta när det är bäst att buga, när man ska slå ned blicken, och vilken skymf som man skall slå tillbaka på. Intelligens och insikt värderas, att bara kunna allas titlar räcker inte, även om det är ett definitivt grundkrav för att komma någonstans. Vad som är viktigt är att inse när man kan bryta mot reglerna och snuva någon på konfekten och komma undan med det. Det respekteras, om det görs på rätt sätt, även av en yngre. Samtidigt skapar man sig en fiende för livet, men det är också ett honnörsord, den som inte har några fiender är oduglig eller lat, eller både och. Skam åt både skapare och telning.
Du tillhör Invictus för att du är någonting, glöm aldrig det. Skulle du bara vara en resurs, tillfällig lösning eller ett medel hade du aldrig, någonsin, blivit invigd. Då hade du blivit utnyttjad, avpolletterad och kastad utmed vägkanten som ett förbrukat skal. Eller så hade du hamnat i något annat förbund, genom intriger, byte av tjänster och inflytande, för att någon inom Invictus tänker utnyttja dig i ett senare skede. Så, även om du är ung, knappt har något att säga till om, inte har något inflytande, så är du fortfarande Invictus. Någon har ansett att du är värdig att inträda i förbundet, att du är lite mer, lite bättre än de andra förbunden, att dina talanger är värda att ta tillvara. Att som de andra förbunden gå på känsla eller slumpen när man inviger, det existerar inte inom Invictus. Skulle det inträffa ett undantag från regeln är det någonting av det sista man skulle erkänna inför de andra förbunden. Invictus är ofelbart. Därför slår man aldrig ned blicken inför någon annan än de egna inom Invictus. De kan kalla sig biskop, orakel, prefekt eller precis vad som helst, de är inte Invictus, det är du, därmed är du alltid ett snäpp bättre än dem.
Att vara Äldre inom Invictus handlar om att alltid leva med en ångest över att förlora det man skrapat ihop genom årtiondena, att någon ung telning ska komma med något nytt och göra dig obsolet. Många upplevde med rätta ett visst mått av panik när den industriella revolutionen kom, plötsligt förändrades självklarheter till att bli gammalmodiga. De Äldre svarade med repression och mer kontroll, men utvecklingen som drevs av de dödliga gick inte att stoppa, inte ens hindra. Nu har vi en situation där någon uppkomling kan göra hela ditt aktieinnehav värdelöst över en natt. Så då gäller det att hålla sig framme, hänga med, knyta de unga till sig så man inte blir ifrånsprungen. Det är viktigt att domptera dem, hålla de unga aktiva, få dem att springa ärenden och göra småsaker så de inte får idéer, tankar om att de kanske är viktigare än de framstår.
Så med andra ord, Invictus är bara en samling rygghuggare som bara väntar på att utnyttja sina rivaler för att nå toppen. Ja, det är riktigt, så är det. Också. Men tillsammans strävar man för att Invictus skall bli störst, mäktigast och mest inflytelserikt. Därför kan man träda tillbaka i sin strävan om det gynnar förbundet, då man ser saker och ting i det långa perspektivet, i ett evigt perspektiv. Man kan för stunden släppa fram någon annan just med baktanken att när man själv skapat sig en kraftigare plattform kommer också förbundet vara starkare. Ingen vill vara Primogen i ett svagt, ynkligt förbund, hellre då ta ett lägre ämbete för att i en framtid kunna bli furste i ett stort förbund.
Invictus är som mäktigast och starkast när man betraktar det utifrån, och som vekast och ruttnast när man är mitt uppe i det. Alla inom Invictus gör det till sin uppgift att bevara skenet utåt, det gäller att spela boll, för att använda ett modernt uttryck, även om man blivit förnedrad av marskalken så biter man ihop och ler på Elysium som att ingenting har hänt.

OFF