OFF

Lancea Sanctum

Posted On torsdag, november 3rd, 2011 By admin

Lancea Sanctum

Lancea et Sanctum

Lancea + Sanctum

Historia

Som förbundet med den äldsta nedtecknade historian vilar Lancea Sanctum tungt på sitt arv. Invictus hävdar gärna att deras ursprung är från Romartiden och Cirkeln kan spåra sitt ursprung till Sumererna, men framför allt de senare har inga källor att hänvisa till. Lancea Sanctum kan peka på den enskilda händelsen som skapade fröet till förbundet, då Longinus stötte spjutet i sidan på Kristus och det gudomliga blodet mötte Longinus läppar. I detta var centurionen Fördömd att leva för evigt, enligt Lancea Sanctum den första Besläktade. Longinus var förutbestämd genom att födas av den erbarmliga skökan Livia till ett erbarmligt liv av brott, stölder och allehanda ogudaktiga ting. Genom hans förtappelse var han predestinerad att bringa döden till Kristus. Han reste till Europa, Omvände munken Monachus och skapade de Mörka Apostlarna.

Lancea Sanctum kom att driva in en kil i det dåvarande stadsskiktet, ett världsomspännande förbund som förenade alla Besläktade över hela Romarriket. Från att ha varit jagade av Camarillan och särskilt dess flygel Siarkulten kom Lancea Sanctum att växa sig starkt från att först utropa Longinus ord som den enda religionen för de Besläktade i Camarillan, till att förbundet slutligen erbjöd den beryktade nådastöten då barbarerna välde in över Rom.

Lancea Sanctum

I Fördömelsen finns ett ändamål. Longinus lott var att jaga skräck i människorna, att skrämma dem till den smala och rättfärdiga vägen. En oerhörd vikt vid själens frälsning, Longinus ord och Traditionernas betydelse genomsyrar förbundet. Lancea Sanctum är inte för den personliga tron utan man syftar till gemenskap i Fördömelsen och Guds plan, därför försöker man konvertera de otrogna i så hög utsträckning som möjligt. Att bara vilja nå frälsning själv är inte rätt enligt skrifterna, att se en Frände förgås utan att ha försökt frälsa denna är också en synd. Denna vilja att sprida vidare budskapet har gjort förbundet så starkt, utbrett och stort.

Tebanska besvärjelser (Theban sorcery)

Ängeln Amoniel visade för Monachus var de första Tebanska besvärjelsen var gömda i en grotta under staden Thebe i Egypten. Besvärjelser kan inte skapas eller konstrueras, de kan bara hittas, ofta på oväntade platser eller genom att Amoniel eller något annat övernaturligt visar vägen. Ofta får den Sanktifierade en ingivelse av Gud eller en ängel att granska någonting annars ganska mondänt en extra gång, det kan vara oljemönster i en vattenpöl, ett budskap i en populär melodi som bara framkommer då den spelas baklänges eller ett banalt klotter på ett rivningshus. Besvärjelserna har ofta ett drag av gammaltestamentliga förbannelser och åkallanden, särskilt känt av omvärlden är blodpiskorna och Lögnarpesten, som får offret att spy upp insekter och annat krälande då hon talar osanning. Gemensamt för dem alla att de kräver ett offer som förverkas (blir till ett stoft eller damm) och de kräver ett mått av viljestyrka.

Titlar

Ärkebiskop

För de Sanktifierade är Ärkebiskopen den mest viktiga titeln, även om Kardinal är den högre. Då de Sanktifierade äger styret i en stad tar den högste inom förbundet titeln som Ärkebiskop och får då samma auktoritet som den sekulära titeln Furste. Hennes åtagande är att efterhålla att Traditionerna följs, övervaka ämbetena under henne och att stampa ut vekhet, bland en ändlös rad av andra förpliktelser. Till hennes hjälp har hon en Synod av Biskopar att delegera delar av styrandet till.

Biskop

Biskopen fungerar som rådgivare åt Ärkebiskopen, eller, i mindre städer, som företrädare för hela förbundet. Det senare är särskilt sant i de städer där ett annat förbund har makten, då företräder en Biskop hela förbundet. Till skillnad från Ärkebiskopen har Biskopen en mer personlig makt, för många är hon den som utför maktutövningen och håller även i gudstjänster och ritualer. De har ofta en mycket mer personlig uppfattning om vem som faller i tron, vilka fiender som hotar och vilka politiska verkningar som skadar förbundet.

Kardinal

Högst av alla ämbeten är Kardinalen, en imponerande position förunnat några få. Kardinalen tar både ansvaret av Ärkebiskop och Biskop, vilket gör ämbetet svårt och närmast omodernt. Att hålla både den politiska högre agendan och det administrativa vardagsarbetet är svårt och närmast omöjligt, särskilt om staden har några drivna Biskopar som vill se sin egen makt öka. Det har även talats om i gamla tider om sådana som styrde över flera städer eller regioner, vilket i dessa nätter inte går att uppbåda.

Inkvisitor

I alla religiösa sammanhang måste man hålla rättning i leden och se till att kätteri inte uppkommer. I de vanligaste fallen så handlar det om att hålla ordning inom de egna leden, men i delar av Europa där de Sanktifierade fortfarande är starka utför man även inkvisition på rivaliserande förbund. Det är en stor ära inom förbundet att bli utnämnd till Inkvisitor och denna tillfaller bara ytterst pålitliga individer. Inkvisitorer är med rätta fruktade och det är inte för inte de är omtalade som Lancea Sanctums hemliga polis.

Präst

Kongrationens individuella välbefinnande och rättskaffenhet tillfaller Prästerna. De har en personlig investering i de enskilda personerna i förbundet, där Biskoparna ser flocken som en grupp. Han genomför mindre ceremonier, ger råd och föreslår neonater till att bli Invigda. Det är ett illa dolt faktum att Prästerna ofta samarbetar med Inkvisitorerna för att finna kättare och överlöpare. Då Prästerna erbjuder lugnande ord till Neonaterna bedöms dessa också om de är givande ämnen för högre poster eller om de är blivande belastning.

Munk

För att föra Longinus ord vidare i världen fungerar Munken som en vägledare. Ofta väljs någon med gott sinne, robust natur och ett visst mått av rastlöshet. På senare tid har Munkarna verkat som upplysare om Testamentets inre betydelse i de städer där pragmatism och modernism slagit rot. Hospitalitet gentemot Munken är en självklarhet och det ses illa om Biskopen inte upplåter föda och husrum under den tid som Munken uppehåller sig i staden.

Nunna

För den särskilda själavården står Nunnan eller Biktmodern. Hennes uppgift är att med alla medel som står henne till buds lätta den enskilde individens hjärta för att denne ska kunna bekänna sina synder. Hon väljs särskilt för sin förmåga att finna spår av synder och sådant som väcker skam i individen, vilket gör att hon får en möjlighet att finna svagheter som kan utnyttjas till rekrytering. Då Prästerna ägnar mycket möda åt den inre flocken vänder sig Nunnan ofta utåt för att visa på Longinus vägledning och möjlighet till frälsning.

Ostiarius

Ett vackert namn för dörrvakt, vilket är namnet för den som sköter säkerhet vid inlopp och utlopp från staden och även påverkan utifrån. I städer med flygplatser och hamnar brukar en Ostiarius övervaka för att kunna kontrollera hot och misstänkta personer. Deras roll är att hålla hoten utanför staden.

Sockenarkivarie

Förbundets historia i staden handhålls av detta ämbete. Ett mindre omtalat eller känt uppdrag är att hon också skall inhämta, överse och kontrollera övernaturlig verksamhet, särskilt demonologi, för att ha uppsikt över de ogudliga inflytande som vill söka sig in i världen. Sedan förbundet skapades har inhämtandet av demoners sanna namn varit en stadig bisyssla, vilket skulle göra många Drakar och Magiker sjuka av avund.

Legat

Då information eller föremål behöver transporteras över stadens gränser tillgriper Biskopen eller Ärkebiskopen ofta en Legat, som utses särskilt för ändamålet. Han kan även ta funktionen som Härold i vissa domäner. En av de viktigare funktionerna är att vara sin mästares högra hand i riter och andra funktioner.

Korsriddare

Inte en vanlig soldat, inte heller en ledare utan mer av en medeltida riddare. De tillhör eliten inom krigarsegmentet i förbundet. De drivs av en entusiastisk indoktrinerade i förbundet, med rigida föreskrifter för böner och riter och de är närmast fanatiska i sin vilja att göra vad som helst för förbundet. De är duktiga krigare, lönnmördare och slaktare.

Helgon

En titel som närmast är en hedersbetygelse, nästan uteslutande förunnat Äldre och endast de som framlevt sitt Requiem i perfektion och harmoni med Longinus ord.

Lancea Sanctums Riter  

De sju ritualerna som ingår i Apostolican skall genomföras alla i flocken gemensamt. Ursprunget kommer från delar i Testamentet, som växt till att bli ritualer. Det finns många fler, men de sju är gemensamt erkända av alla inom förbundet och firas regelbundet. Dessutom finns Ecclesia vilka är för den enskilda individen.

Midnattsmässa

De Sanktifierades Midnattsmässa har mycket gemensamt med den katolska motsvarigheten. I allmänhet läses det partier ur Longinus Testamente, man dricker nattvard och Biskopen kan hålla en predikan.

Smörjelsen

Då en Sanktifierd uppnår ett nytt ämbete eller fullgjort en uppgift given av någon med högre rang brukar han få Smörjelsen som ett bevis på sitt nya tillstånd och något synligt bevis för att han uppgått i det nya.

Bikt

Synden är någonting helt annorlunda för Fördömda än för dödliga, men vampyrer kan fortfarande avvika från den väg som Gud lagt ut åt dem. För att återkomma till fållan är ett steg att bekänna sina synder och göra bot för det. Bikten erbjuder de Sanktifierade en möjlighet att lägga sina synder i öppen dager inför Gud och kan därigenom få absolution för de synder de innerligt ångrar.

Skapelseriten

Skapelseriten fungerar för Lancea Sanctum som ett dop in i kyrkan, vilken starkt förmedlar den grundläggande tron för de som blir upptagna i förbundet. Vid Omfamningar ligger tyngden på Skaparens synd, även om det finns riter för sådana som konverterar.

Den Stora Balen (Grand Balo)

Till skillnad från övriga riter bygger Den Stora Balen på fest, uppsluppenhet och överflöd. För en natt glömmer man det vanliga och firar istället gemenskap. Den firas alltid den 1 november. Man förväntas komma i färggranna dräkter, även om en del kom i det minsta möjliga.

Korståget

”Du skall inte låta en häxa leva” är en ganska slående bild av hur Lancea Sanctum betraktar kättare. Aktiva kättare inom kyrkan bedöms som betydligt värre än passiva kättare som sådana som följer en blodmoder eller socio-styrande avgudabilder. Emellertid är det sällan Korståg utlyses, då förbundet annars inte skulle ägna sig åt annat än att jaga ned avvikare.

Quadragesima

De 40 dagarna är en tid för fasta, reflektion och bön för de Sanktifierade. Ibland kallas den Profetens fasta eller det Heliga nekandet.

Testamentet

Longinus testamente består av fem böcker:

Förbannelsen av Longinus

Boken handlar om den man som skulle bli Longinus (hans dopnamn är inte känt). Longinus föddes av en prostituerad vid namn Livia och levde ett extremt syndigt liv som gjorde honom förutbestämd att stöta den Heliga lansen i sidan på Jesus Kristus den där ödesbestämda dagen. Under sitt liv bröt Longinus mot alla de sju dödssynderna, på de mest flagranta vis, vilket gjorde att han slutligen var närvarande vid Golgata när Jesus korsfästes och attackera honom (vilket var hans slutliga laster, lättja och frosseri). Senare, utanför Jesus grav, konfronterade Vahishtel Longinus och förklarade naturen av förbannelsen för Longinus.

Prövningen av Longinus

Boken beskriver hur Longinus kom till rätta med sin fördömelse, hans Omfamning av Monachus och grundade det Svarta klostret. Den berättar om hur Longinus kom att acceptera faktumet att han kunde livnära sig på blod från de dödliga (förutom från kristna) och hur senare även deras tro avtog så han kunde livnära sig även på dem. Den berättar också om Longinus resa till Europa och klostret med syndiga munkar han råkade på och slaktade (alla, förutom en, som blev Monechus). Valet som Monachus gjorde att bli Omfamnad är en central del av boken och återkommer senare i det Tredje Kanonet. Därifrån fortsätter boken att beskriva omfamnandet av de Mörka Apostlarna och spridandet av Lancea Sanctums tro genom Europa.

Golgatas lagar

Boken innehåller lagar och föreskrifter för att styra de Besläktades samhälle och moral. Det är den kortaste av böckerna men är kanske den viktigaste för Lancea Sanctums tro. Mycket av bokens innehåll återkommer senare i Blodkatekesen. Det är den här boken som oftast citeras av Besläktade som inte är medlemmar av förbundet.

Blodtörsten (Sanguinaria)

Den här boken, trots att den är komplicerad och tafatt skriven, adresserar tron hos de Mörka Apostlarna då de spred de Sanktifierades tro över världen. Fem av de Mörka Apostlarna mördades och skulle senare bli de Svarta Helgonen av Lancea Sanctum. Förutom dessa historiska redogörelser innehåller boken också filosofiska fördrag om förbannelsen och vampirism och även ordspråk och talesätt tillskrivna Monachus och Longinus.

Eschatons bok

Den här boken innehåller kryptiska profetior yttrade av Longinus för att vägleda Lancea Sanctum genom tiderna. Därtill berättar boken för de Sanktifierade att de som lyckas överleva till Domedagen och uppfyllt den roll som Gud gav dem, skall kunna söka absolution för sina synder och skulle deras ånger vara äkta välkomnas de in i Himmelriket. Boken varnar också dem som söker absolution på egen hand (genom till exempel Golconda) är skyldiga till högmod och är inte välkomna i Guds Konungarike.

Lancea Sanctum i Linköping

De Sanktifierade i Linköping är en relativt homogen skara, så till vida man ser till övertygelsen. På senare tid har Broder Blank introducerat ett element av en mer bokstavstroende interpretation av Testamentet, där Biskop Brask stått för en mer pragmatisk syn. I grunden har man dock samma syn i de olika frågorna, skiljelinjerna ligger i hur hårt man skall trycka på den sanna innebörden. Det här kan vara en nog så slitsam rågång, även om det handlar om gradskillnader (åtminstone kan det framstå så för en utomstående).

Väldigt lite är känt om förbundet före 1900-talet, vilket kan tyckas konstigt, då Biskop Brask bevisligen är gott och väl två århundraden gammal. Munthe kom tidigt in som valp i förbundet, på order av Biskopen skapade Negalius af Kråka en avkomma innan han gick i dvala. Den erratiska Nunnan Li Severin anlände till staden innan världskriget, ung och förvirrad, men fann fotfäste och har handfast administrerat stadens själar sedan dess. Andra har kommit och gått, en del har spridit ljuset till andra städer, en del har gått under i kampen. Flera ligger i dvala efter hård strid och arbete. Filip Hallgren skapades av Biskopen själv på sjuttiotalet för uppfylla vakuumet efter de Präster som fallit. Duva anlände till förbundet med en agenda, som ansiktet utåt. Skulle Brask lyckas vrida styret ur händerna på Invictus skulle Duva vara den första att promoveras till Biskop. Broder Blank anlände söderifrån för mer än ett år sedan och är ohjälpligt fast på grund av den oheliga slöjan som innesluter staden.

Biskop Brask har slitits i styre av förbundet av realpolitik och trons stöttepelare. Expansion för tron får ofta stå åt sidan för de som politiskt är möjligt. Dessutom är det sekulariserade Nordeuropa svår mark att så övertygelse i.

Att spela Lancea Sanctum

Är Lancea Sanctum galna? Det lite oinspirerade svaret är, det beror på vad man menar och jämför med. Om man jämför med ett genomsnittligt, sekulärt, liv i förorten, då kan förbundet framstå som oerhört fanatiskt och världsfrånvänt. Men, är man en enkel bonde i medeltidens 400-tal och blivit upplärd i en miljö där man vet att man kommer bli straffad för sina synder, att man kommer att brinna i helvetet, att där finns onda väsen i skogen och om natten som vill åt ens själ. För en sådan individ är inte steget långt att tänka sig att en vampyrs syfte är att jaga rättskaffenhet i de dödliga och pröva dem.

Det handlar om tro, orubblig, fundamentalistisk övertygelse. Låg som hög är man en fanatiker, om man inte är det till själ och hjärta så är man det utåt. Förbundet ser inte med blida ögon på dem som är ljum i sin tro. Fanatismen grundar sig i den totala övertygelsen i att den som inte fullständigt upplåter sig till Guds vilja kommer straffas i helvetet.

Det finns alltid en metod i den utstuderade tron och övertygelsen, trots motsägelser och bevis om motsatsen. Lika övertygade som en vetenskapsman är om gravitationens påverkan på ett fallande äpple, är en Sanktifierad övertygad om Förbannelsen och deras lott av Gud. De hittar aldrig på eller skapar lagar vartefter, utan det som står i Longinus Testamente är det man har att förhålla sig till. Åsikter om olika uttolkningar kan leda till skärmytslingar och stridigheter.

Klädsel

Förbundet tar sin inspiration från katolska kyrkan, så också i klädsel. Munkkåpor, prästkaftaner, nunnedok är vettig klädsel vid högtidliga tillfällen, så också riddarkläden med förbundets kors på.

Självklart duger alltid svart, en del tycker om att klä sig en smula viktorianskt, strikt och med stärkta kragar.

Andra hänger sig åt det motsatta, med läder, latex, piskor och annat från alternativa klädstilar, med klar influens av fetisch, BDSM och sexuellt annorlunda modestilar. Man väljer chockvärdet och det förtappade i att hänge sig åt udda böjelser som dödlig. Även på detta område ska de Fördömda jaga människan till fromhet.

Vad borde man läsa på

För den som känner sig manad är det alltid vettigt att ta en titt på Longinus Testamente, men det är en smula mastigt. Självklart kan man ta en titt på Bibeln, nästan uteslutande Gamla Testamentet (Lancea Sanctum är inte mycket för syndernas förlåtelse utan mer tand för tand).

OFF